Det är en ynnest att få bo bara en halvtimma från en stad som Kalmar. Numera gör jag inte så ofta kalmarbesök, men när det väl händer och när jag närmar mig stadsgränsen så får jag nästan alltid lite pirr i magen vid åsynen av den mäktiga och tidlösa skönhet som Kalmar är.
När jag parkerat på Pressbyråparkeringen som vi brukar, och jag sätter fötterna på Kvarnholmens gravitetiskt historiska mark och promenerar in mot stadskärnan så tänker jag alltid oavsett tillfälle, på vilken fantastisk liten fin och välbevarad stad Kalmar är. Ser på den vackra domkyrkan som står där i mitten som en mäktig, vakande centralgestalt, som ett vackert smycke från barocktiden. Och så runt omkring: de många små kulturhusen med sina intressanta livshistorier. Det finns så mycket att vila blicken på, och man kan nästan höra de gamla byggnaderna viska valda delar från stadens ansenligt långa historia, inte utan dramatik, och med blandade inslag av sorger, framgångar, fattigdom, glädjeämnen och förfall.
Jag är själv född och uppvuxen i inlandet, men tycker det är roligt att släktingar långt tillbaka på min mammas sida levde och verkade i Kalmar under slutet av 1700-talet och på 1800- talet. Några av dem har faktiskt anknytning till stadens historia. En av dem var min mormors farmors morfar Anders Klinth, kontraktprost i Sandby på Öland under 1820 -talet. Som ung var han förordnad slottspastor i Kalmar. Gamla dokument berättar att han under den tiden hängivet gav andligt stöd och hjälp åt ett antal fångar dömda till döden. Och i den kalla dragiga slottsmiljön ådrog han sig en svår lunginflammation som han faktiskt överlevde, vilket inte var det vanliga vid den tiden då antibiotikan ännu inte var uppfunnen.
Det är alltid trevligt att göra en liten tur till Kalmar, handla lite, strosa omkring och kanske ta en god Latte, och en ännu godare bärpaj på mysiga Kullzens konditori. Kalmar har verkligen allt: omgivande vatten, en rik kulturhistoria, en unik bevarad gammal bebyggelse, ett rikt affärsutbud med fina specialbutiker och många bra matställen. Och med sina rötter stadigt förankrade i 1100 - talets jord, står Kalmar där och är med sin charmiga småskalighet en riktig pärla i guld! Den bär sin imponerande, färgrika historia med den strama elegans, integritet och värdighet som jag tycker är just Kalmars identitet. Därför förtjänar den också att vårdas, skötas och älskas med omsorg för att få fortsätta leva, vara sitt sanna jag, ha hälsan och vara välmående även i framtiden!
Men inte heller gamla fina städer som Kalmar undgår de moderna kraven på förnyelse, tillväxt, intäkter och lönsamhet... Och det råder förstås delade meningar både bland kalmarbor och utsocknes om hur HUR Kalmar ska växa och utvecklas. I dag ska mycket vara just stort och gärna lite spektakulärt för att synas och sticka ut i det allt större utbudet av attraktioner och upplevelser. Men man kan ändå se att städer inte sällan, lite ängsligt sneglar på sina grannstäder och tar efter varandra, vilket ju faktiskt kan tyckas lite motsägelsefullt. Själv tycker jag att Kalmars svårslagna storhet redan finns där i form av just den unika historiska stadsbilden. Och alla nödvändiga nybyggnationer och övriga förändringar bör, just därför, vara nogsamt planerade och genomtänkta av yrkesfolk med den alldeles nödvändiga konstnärliga tidlösa estetiska blicken för stadens helhetsbild. Och i stadsplanerarnas jobb ingår förstås hänsynen till många kulturvärden, vilket det rent allmänt ofta slarvas med.
Man kan i dag tyvärr märka att det finns också ett åldersförakt, en rädsla för det gamla som stoppkloss för nytänkande och utveckling även när det gäller stadsbilder. Vilket i sig inte är någon ny företeelse, men lite att akta sig för i en tid då många yngre tycks tro att historien tog sin början när de själva kom till världen... En, i övrig bra och redig krönikör, uttryckte t.ex. i en lokaltidning åsikten att det nog var dags att lämna "Lasse Berghagen och Bearnaisesås" bakom oss och öppna upp för "ny musik och ny mat", det var i och för sig ett lite roligt symbolspråk. Men jag köper inte åsikten rakt av, för jag tycker inte att det gamla per automatik är dåligt eller att det nya alltid blir bättre. Dessutom är "gammalt," i en tid då t.ex tekniken ständigt byter modeller, ett förrädiskt begrepp...
Vad gäller Kalmar, så tycker jag att staden, liksom andra städer, naturligtvis måste få växa, utvecklas, leva och förändras i takt med tidens gång, men dock möta det nya med ömsesidig respekt! Och så där lite fint och ömsint, hand i hand med sina historiska och kulturella rötter! För i vår historia, i det gamla och nu förgångna, kan vi om vi är ödmjuka och kloka, hämta många kunskaper och goda redskap som vi kan använda för att på många plan kunna bygga en god framtid.
Och jag säger som jag sagt förut och det kan minsann gälla i många andra sammanhang:
Ett bra framtidsbygge är det, till vilket historien får lägga sin betydelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar