söndag 17 maj 2015

VARFÖR DETTA ALL VÄRLDENS LIDANDE, OCH FINNS DET NÅN MENING MED DET...?


Hur kan vi egentligen förstå och förhålla oss till det obegripliga lidandet i den här världen?

Som det, att så oändligt många små och helt oskyldiga barn vars liv bara har börjat, i detta nu världen över, föds direkt in i orättfärdiga samhällsstrukturer och svåra lidanden! De får sitt livsrum i en tillvaro utan mänskliga rättigheter som yttrandefrihet och demokrati, och utan varje möjlighet till sjukvård och utbildning...!  Barn som hamnar direkt i en, för oss andra ofattbart rå och brutal vardag, och där det ofta inte ens finns rent vatten att dricka för att släcka sin törst..!   Föds in i en värld där varje dag är en kamp mot krig och svält, och där varje andetag sker i dödens väntrum och kan vara det sista... också för ett litet nyfött barn som borde ha ett gott och tryggt liv framför sig! Och de här barnen och deras föräldrar och djur har oftast ingen chans i sina liv för de, liksom så många andra har tilldelats en nitlott i ett mycket ojämlikt och orättvist lotteri...!

Vi frågar oss om det finns en Gud, och hur han i så fall då kan tillåta så mycket lidanden i världen. Men  faktum är att vi människor är själva bra på att skapa lidanden. Och av vår fantastiska värld och vår underbara natur, har vi förstört så mycket och kanske kan det aldrig återskapas som det en gång var. Djur som vi fått till låns att glädjas över, som länge levde i fred och harmoni och i miljöer där de trivdes, är nu redan hårt decimerade av våra miljögifter och av människans rovdrift och hänsynslösa girighet. Allt det här är sorgliga lidanden som vi själva bär ansvaret för genom dåliga val och bristande etiska-moraliska synsätt.

Vi har tanklöst och egoistiskt skadat vår planet och mycket av det dyrbara som vi är satta att akta,vårda och vara rädda om.
Och vi har paradoxalt, och inkonsekvent, skapat ett oändligt stort och universellt lidande för oss själva och alla våra medvarelser.... Vi har gjort det fast vi helst av allt vill leva våra liv utan lidanden...!


Jag kan inte tro nåt annat än att frågan om världens lidande alltid, genom historiens gång och genom alla tider har uppehållit människors tankar. Och lidandets varande med all sin ofattbara grymhet och sin hårda och obegripliga komplexitet, är och verkar förbli, en av de stora och eviga frågorna. Kanske är tillvarons stora frågor så svåra att förstå av en alldeles särskild anledning. Och kanske för att vi människor ska fortsätta tänka och ifrågasätta och inte stagnera i våra hjärnors föreställningsförmåga, och möjligen för att vi inte ska ta den bekymmersfria tillvaron för given...

Hur ska man egentligen kunna förhålla sig till allt elände, lidande och nöd i världen? Krigen och de till synes olösliga konflikterna ökar nästan överallt i världen i dag. Och är det då det överhuvudtaget ens möjligt att på ett eventuellt filosofiskt, andligt eller existentiellt plan, kunna närma sig en förståelse för lidandet i våra liv? Varför finns överhuvudtaget lidandet, och har det nån mening, finns det en plan bakom allt, och vem bär i så fall ansvaret för den planen?

Har människan nåt att vinna på att lida? Ger oss möjligen ett genomgånget lidande några kunskaper eller kanske utveckling? Man skulle kunna ställa hur många frågor som helst kring det anser jag.
Varför behöver t.ex vissa människor fara så illa och lida under ibland ett helt liv, medan andra livslångt glider omkring på en räkmacka utan större problem...? Det är ju allt annat än rättvist ur vårt jordiska materiella perspektiv.

Men efter många grubblerier, en hel del bra böcker, och dessutom vissa egna erfarenheter under livet, så har jag för min del kommit fram till att vi sannolikt lever flera liv - många liv! Och vad kan egentligen vara mer rättvist än att vi inkarnerar på nytt många gånger, för att vi alla ska få genomgå olika grader av lidanden och prövningar, glädje eller framgångar...? Och genom det också få leva både som man och kvinna. Vi går helt enkelt i Livens Skola, det är vad jag tror och tycker verkar högst sannolikt.

Och kanske får då, trots allt, det djävulska lidandet en mening i ett annat och större perspektiv än vårt jordiska...?  Underordnat en livsplan för oss alla, men en plan som vi inte kan se, ska se, eller förstå, när vi är här nere på jorden och lever våra liv...för det skulle nog vara väldigt förvirrande.  Och förmodligen får vi genom våra olika liv och genom egna och varandras prövningar, lidanden och svårigheter möjligheten att kunna utvecklas. Kanske precis som i en vanlig skola, i de olika klasserna hämta hem allt fler kunskaper genom att lära oss äkta medkänsla, förståelse och förlåtelse för våra medvarelser och för oss själva! Det fria valet tycks vara en helig, oantastlig princip, vilket ju då gör att vi kan anta den här utbildningen/ utvecklingen, som nog inte alltid innebär enkla okomplicerade liv, eller kan vi strunta i alla möjligheter till " högre studier", och välja genvägar, den lätta vägen, genom att inte gå in i förståelsen för orsak och verkan. Men antagligen står vi en lycklig dag där alla, efter att ha färdats på mycket olika vägar och har tagit vår examen i Livens Skola!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar