VÄRLDEN STÅR I BRAND OCH JAG KÄNNER ETT VÄLBEHÖVLIGT ILLAMÅENDE ÖVER DET MATERIELLA ÖVERFLÖD JAG INTE BEHÖVER!

I morgon ska jag i anständighetens och medmänsklighetens namn göra en ordentlig minimering av innehållet i familjens garderober! Jag har länge känt en växande motvilja inför saker och ting som jag faktiskt INTE behöver ha i min redan, relativt sett, oförskämt bekväma bortskämda tillvaro!
Det blir inte svårt, för jag vet att det finns ett fullständigt oräkneligt antal människor, däribland små barn, som just nu är på flykt från helvetet på jorden och som bland så mycket annat behöver varma kläder!


Jag bara önskar att jag också kunde torka deras tårar och sudda ut orsakerna till dem, och ge alla dem som förlorat ALLT, den tillvaro i trygghet som de har den absoluta rätten till. Och jag önskar att döden inte fanns, att de små barnen som mist sina spirande liv i vattnet, ska återuppstå och få möta sina familjer igen och krama dem, och jag önskar att livet inte vore så här orättvist mot så många arma medmänniskor! Och jag tänker också på alla de stackars djur som också får fara så illa och plågas i de här krigen och i spåren av dem.

Ja, jag säger orättvist, för i denna stund övermannad av dessa tragedier, orkar jag liksom inte vara mer djuplodande eller reflekterande, för det gör så ont att tänka på att en del människor drabbas så svårt och så mycket! Men vi behöver alla se och förstå den här nöden och det omätliga lidande, jorden över, som ju funnits så länge, men långt ifrån oss, men som nu kommer närmare, precis så nära som det antagligen behöver komma för att vi ska förstå och lära oss mer om medkänsla, kärlek, förståelse, samband, orsak och verkan.

Ja,världen står just nu i brand, och jag känner mig kräkfärdig över det materiella överflöd som både jag och så många andra lever i...! Men det är ett både behövligt och  behagligt illamående jag känner, och en reaktion på att konsumismen mer och mer har blivit vår religion, vår tillbedjare och vår inbillade frälsare! Och det inte går ihop med solidaritet med fattiga och nödställda eller omsorger om jorden, och det för oss i från det som verkligen betyder något i livet!
Och de närmast dagarna tänker jag med glädje åka till närmaste Röda Kors- uppsamlingsplats och ge det som jag absolut inte behöver till dem som just nu har förlorat allt! Det är det minsta jag kan begära av mig själv!