Om mig


Namnet är Ann Danell, och jag är ett majbarn född i mitten av det optimistiska och ganska okomplicerade 50- talet. Jag är född och uppvuxen i det för mig idylliska Målilla. Numera bor jag i en annan idyll som heter Timmernabben.
 
Bakom mig har jag ett långt förflutet som undersköterska och livsbetraktare. Jag har en tid även jobbat som diakonassistent i Svenska Kyrkan, vilket var en rolig och lärorik tid.
Jag är gift med Jan, jag har tre barn och ett barnbarn, och jag är obotligt förtjust i djur, och då särskilt i hundar.
När jag inte skriver så läser jag det mesta jag kommer över, och jag tycker om musik, men lyssnar helst på det som ger mig en upplevelse. 

tisdag 31 maj 2016

Anns Andrum: SÅ HÅRT KAN EN OLYCKLIG KÄRLEK SLÅ MOT ETT HJÄRTA....

Anns Andrum: SÅ HÅRT KAN EN OLYCKLIG KÄRLEK SLÅ MOT ETT HJÄRTA....: I Sundsvall, en stad som hade en glansperiod under träpatronernas tid och som ligger skyddad mellan de båda stadsbergen och med den vaktande...

fredag 27 maj 2016

Anns Andrum: DET ÄR VIKTIGT OCH INTE RASISTISKT ATT SE DE KULTU...

Anns Andrum: DET ÄR VIKTIGT OCH INTE RASISTISKT ATT SE DE KULTU...: Att vara kritiskt granskande är bra och klokt! Och om jag själv  t.ex  skulle starta upp ett företag inom ett område i avsikt att lyckas och...

DET ÄR VIKTIGT OCH INTE RASISTISKT ATT SE DE KULTURKROCKAR SOM TILL EN BÖRJAN ÄR FÖRUTSÄGBARA I ETT MÅNGKULTURELLT SAMHÄLLE!!

Att vara kritiskt granskande är bra och klokt! Och om jag själv  t.ex  skulle starta upp ett företag inom ett område i avsikt att lyckas och få verksamheten balanserad och harmonisk, bestående och varaktig, så skulle jag vara noga med att tidigt försöka förutse problem och svårigheter som kan bli till större bekymmer för alla inblandade. För att jag är övertygad om att en grupp av olika människor med olika bakgrunder kan bli till ren inspiration och utvecklande för varandra och till det bästa för företaget och helheten, men då måste jag vara förberedd på de "barnsjukdomar" och inkörningsproblem som inte sällan kan dyka upp, så jag inte står där nyvaken och tagen på sängen och inte fattar vad som hänt när stora problem är ett faktum!

Man kan självklart inte bortse från att det kan bli ingångssproblem och friktioner mellan människor. För mycket mellan individer med olikheter, skilda bakgrunder och kultur, kan innan man känner varandra och är trygga i samspelet, handla om rena psykologin och om social dynamik!  Om rädslor, osäkerhet, stolthet och sociala försvarsmekanismer. Högst mänskliga och förutsägbara uttryck, men ibland tyvärr också om inte alltid så önskvärda, primitiva beteenden.

Det här får man kalkylera med och försöka förstå och intressera sig för, och helst förebygga med just öppna ögon och mycket kunskap. Och gör man inte det, så tycker jag att de goda intentionerna och de välvilliga avsikterna, vad det än gäller, tyvärr stannar vid tomma ord och det hela blir då lätt oseriöst.

Att bygga ett mångkulturellt samhälle är naturligtvis, rent sociologiskt  ett komplicerat bygge. Och om man verkligen vill att det ska bli bra för alla grupper kräver det att man måste fatta och förstå att problem kommer att uppstå! Och inse att alla folkslag liksom förstås vårt eget, utgörs av olika individer med olika erfarenheter, inget lands folk är en  homogen grupp, utan har alla olika förutsättningar och personligheter, och alla är inte änglar, eller ens okomplicerade, för också skitstövlar finns inom varje etnicitet - givetvis.

Och när så många olika kulturer och religioner ska samsas i ett nytt sammanhang blir det givetvis en del problem och kulturkrockar, det är en stupiditet att hävda något annat!
Att våga se det här, sätta fingret på realiteter och inte vara så ängslig att man förnekar och idealiserar verkligheten, så pass att den blir förvrängd, är inte bra! För att vara realist, att våga se, och förstå sambanden är INTE RASISM, det är  i stället MOTSATSEN! Nämligen att respektera och bry sig om alla de grupper som är involverade och deras bästa! Den som påstår något annat tror jag många gånger tyvärr, medvetet väljer att missförstå och missuppfatta.

Vi får inte vara så rädda, så politiskt korrekta, att vi slutar tänka klart, för det förhållningssättet är inget framgångskoncept när man bygger ett gott mångkulturellt samhälle i en modern demokrati!





onsdag 11 maj 2016

Anns Andrum: Kära lilla mamma, jag saknar dig en dag som den hä...

Anns Andrum: Kära lilla mamma, jag saknar dig en dag som den hä...: I dag är det min dag och jag är glad för att ännu ett år ha fått medverka i livets stora och förunderliga föreställning och att i dag f...

söndag 8 maj 2016

Anns Andrum: HUR BUDSKAPET "VÅRDA DIN HUD FRÅN INSIDAN" GICK FR...

Anns Andrum: HUR BUDSKAPET "VÅRDA DIN HUD FRÅN INSIDAN" GICK FR...: Egentligen var rubriken : " Vårda din hud från insidan," och flimrade förbi gjorde den välvilliga uppmaningen, den som som alla an...

HUR BUDSKAPET "VÅRDA DIN HUD FRÅN INSIDAN" GICK FRÅN EN FELLÄSNING TILL EN RÄTT TANKE...!

Egentligen var rubriken : " Vårda din hud från insidan," och flimrade förbi gjorde den välvilliga uppmaningen, den som som alla andra mer eller mindre intressanta, och ganska irriterande reklambudskap på nätet.
Men tänk att den här gången blev det lite av "inget ont utan det har nåt gott med sig", faktiskt!
För jag läste nämligen i hastigheten fel, och uppfattade det som : " Vårda din hund från insidan"...! Det blev lite av en freudiansk felläsning helt enkelt. Det var väl just det att ordet hud som i min värld är mindre intressant än hund, i mitt huvud omvandlades till just hund,  hundälskare som jag ju är.

Och eftersom min hjärna oftast går på högvarv, och jag gärna får mina associationer lika fort som en gris blinkar, så kom jag förstås att tänka på hur viktigt det är att vi hundägare faktiskt " vårdar hunden från insidan"! Och då skulle jag vilja lyfta fram två aspekter av "insidan": Insidan av oss själva, vi djurägare och alla som umgås med djur, och så förstås hundens egen insida. Och koppla det till hur vi vårdar och tar hand om våra älskade hundar, och förstås alla andra djur som vi har omkring oss.

Det är så intressant det där med hur alla levande varelser,med våra olika beteenden, energier och signaler påverkar varandra på gott och ont. Och jag tror nu, precis som när jag var barn, precis lika fast på att hundar och andra djur, och särskilt då sällskapsdjur som i idealfallet pratas till dagligen och stundligen, förstår mycket av det vi säger till dem.
Och de som som med viss bestämdhet  ibland hävdar att hundar inte har tillgång till känslor och därför heller inte kan känna till exempel sorg, glädje eller nedstämdhet, de människorna möter jag gärna i ett utmanande samtal.

"Hundar är de bästa människorna" sa min väldigt djurvänliga, drastiskt roliga mamma ofta... och jag vill påstå att hon hade en poäng i det, verkligen...

"Vårda din hund från insidan" blev för mig en tänkvärd  felläsning, och ett bra budskap, angeläget för många hundägare, och för mig viktigare än att "vårda sin hud", fast man kan förstås med fördel göra både ock...

Men mår hunden bra på insidan så mår nog den normala ägaren också bra i de inre rummen av sitt själv. Och när människan mår bra där inne, så blir hunden en lyckligare hund. Det leder nog oftast till en bra korsbefruktning och till en välsignelse för båda!