De gamla äppelträden
I den tysta övergivna trädgården
står de gamla knotiga givmilda äppelträden ännu kvar...
Så milda och stilla, så älskansvärda de är.
De har så vackra vridna stammar,
formade av tidens kraft och många genomlevda dagar.
Förunderligt blommar grenarna på nytt än en gång,
som så många vårar förr.
Bara lite mindre, lite tröttare.
Bjuder generöst av sin tidlösa skönhet.
Så mycket kärlek som under sekler
samlats i de majestätiska träden...
Så många minnen av skratt, sorg och tårar.
Så mycket visdom samlad i de djupa hålrummen.
Jag ser med kärlek på dem alla. Låter blicken vila
i den vackra syn som bara ett åldrat, lite livstrött träd
kan bjuda ett mänskligt öga.
Medan kronan ännu blommar,
medan allting spirar än en gång,
viskar träden till lärkan som flyger förbi
att vara klok och ta vara på sin ungdom.
Bort flyger fågeln i ungdomlig yra
och hör alls ingenting.
Medan de gamla trädet minns
och begrundar många svunna vårar...
Ann, 2002
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar