Om mig


Namnet är Ann Danell, och jag är ett majbarn född i mitten av det optimistiska och ganska okomplicerade 50- talet. Jag är född och uppvuxen i det för mig idylliska Målilla. Numera bor jag i en annan idyll som heter Timmernabben.
 
Bakom mig har jag ett långt förflutet som undersköterska och livsbetraktare. Jag har en tid även jobbat som diakonassistent i Svenska Kyrkan, vilket var en rolig och lärorik tid.
Jag är gift med Jan, jag har tre barn och ett barnbarn, och jag är obotligt förtjust i djur, och då särskilt i hundar.
När jag inte skriver så läser jag det mesta jag kommer över, och jag tycker om musik, men lyssnar helst på det som ger mig en upplevelse. 

fredag 2 juni 2017

En hyllning till alla de gamla fina, trogna äppelträd som blommar än en gång


                                                                           


                                  De gamla äppelträden  



                                     
                                        I  den tysta övergivna trädgården
                                        står de gamla knotiga givmilda äppelträden ännu kvar...
                                        Så milda och stilla, så älskansvärda de är.

                                        De har så vackra vridna stammar,
                                        formade av tidens kraft och många genomlevda dagar.
                                       
                                        Förunderligt blommar grenarna på nytt än en gång,
                                        som så många vårar förr.
                                        Bara lite mindre, lite tröttare.
                         
                                        Bjuder generöst av sin tidlösa skönhet.
                                        Så mycket kärlek som under sekler
                                        samlats i de majestätiska träden...

                                        Så många minnen av skratt, sorg och tårar.
                                        Så mycket visdom samlad i de djupa hålrummen.

                                        Jag ser med kärlek på dem alla. Låter blicken vila
                                        i den vackra syn som bara ett åldrat, lite livstrött träd
                                        kan bjuda ett mänskligt öga.

                                        Medan kronan ännu blommar,
                                        medan allting spirar än en gång,
                                        viskar träden till lärkan som flyger förbi
                                        att vara klok och ta vara på sin ungdom.

                                        Bort flyger fågeln i ungdomlig yra
                                        och hör alls ingenting.
                                        Medan de gamla trädet minns
                                        och begrundar många svunna vårar...
                                              

                                                                                                                                  Ann,  2002